Tankar och funderingar
1. Vart går grensen på att man är psykiskt störd? Jag har tex
tvångstankar, förföljesemani, dödsångest, impulsiv, har tankar på att lägga mig själv blodig i badkaret för att se hur min pojkvän skulle reagera, är så redd för att bli lemnad att jag med flit tjafsar med mina nära för att känna känslan att jag inte kommer sakna dom lika mycket, tror att jag är omgiven av spöken, vägrar ibland dricka vatten för att jag tror någon vill förgifta mig. Jaa listan är lång....
Michel jacksons död
2. Vad hände igentligen med Michael jacksons fall, Sitter doktorn inne? Varför tystades allting ned så fort? Var det kanske iluminati? Är familjen under något slags hot?
Utplåna fattigdom
3. I stället för att mänmniskor skänker pengar då och då till fattiga länder borde det kanske bli en lag på att man varige månad MÅSTE skänga 20 kronor till en hjälp fond. Om alla i bara Sverige ex skulle göra det skulle det bli hur mycket pengar som hälst. Alla rika länder borde göra så, då skulle alla fattiga länder ha pengar.
Är det bara jag som är redd för att dö
4. Det känns som att det typ bara är jag som så så redd för att dö. Det är inte själva döden i sig som är det hemska utan alla man lämnar. Tänk om man inte alls treffar alla sen igen. Så jävla läskit tycker jag, och det värsta är att det är 100% säkert att man kommer dö, och lämna alla man älskar så mycket och aldrig se dom igen. Det kan inte bara vara jag som är så redd för det? och hur kan man fötränga något sånt?
Ordspråket: "lev varige dag som att det vore den sista" har gjort att
Jag är så impulsiv som jag är ,
Jag måste ha det jag vill ha fort, inget tålamod
Jag blir tokig om jag har tråkit för länga
Jag hatar känslan av att jag går miste om något kul
Jag stressar över livet
Men om jag visste men all säkerhet att det skulle vara min sista dag
skulle jag bara vilja vara med min familj. inte resa, inte köpa allt jag vill ha utan bara vara med dom jag älskar
Jag tror många glömmer bort det.
Känns skönt att påminna sig ibland<3
